top of page

BIOGRAFI

Disharmonikerna är ett rockband från Trollhättan som var aktivt mellan 1991 och 1996. Bandet återförenades 2019 och blev samma år vinnare av svenska Parallell Mello. Bandets musik har av en programledare på P4 beskrivits som att den rör sig över ”17–18 olika genrer”, med inslag av exempelvis alternativrock, indiepop, folkmusik, New Wave, gothrock, New Romantic och postpunk.

​

Här är Disharmonikernas historia – i en kortversion och en lite utförligare version.*

​

*En ännu längre och mer detaljerad version återfinns i "Disharmonikernas uppgång och fall (och osannolika återuppståndelse)".

​

​

Den korta historien

Disharmonikerna är ett rockband från Trollhättan som bildades 1991 och existerade fram till 1996. År 2019 gjorde bandet en medieuppmärksammad comeback efter att ha fått en förfrågan om att medverka i en musikdokumentär. Disharmonikerna spelade redan i början av 90-talet en melodiös, syntinfluerad alternativrock med poetiskt kraftfulla texter på svenska, en musikstil som en recensent i Musikermagasinet beskrivit som ”poetisk trummaskindriven indiegitarrfolkpop”. Gitarrerna har ibland använts som om de var en keyboard, vilket tillsammans med trummaskin, monotona basgångar och folkmusikinslag har bidragit till att ge bandet ett speciellt sound. Disharmonikerna spåddes en lysande framtid av flera musikkritiker på 1990-talet men fick inget brett genomslag. 2019 vann Disharmonikerna musiktävlingen Parallell Mello med sitt bidrag ”Återkomsten”. Tävlingen anordnades av skivbolaget Lingonberry Records och 2019 års upplaga rymde drygt 60 artister som gjorde upp om Stora Lingonbäret och sammanlagt 10 000 i prispengar. Disharmonikerna, som idag repar i Trollhättan och Karlstad, består av de tre originalmedlemmarna Urban Hane (sång), Kristian Petrov (gitarr) och Ken Höög (bas). Hösten 2021 släppte bandet sitt första fullängdsalbum på mer än 25 år, Ensamma bland människor (på vinyl hösten 2022), som höjts till skyarna av ett antal musikkritiker. Fem av albumets låtar spelas i P3 och P4.

​

​

​

​

Hösten 1994 stod Disharmonikerna på höjden av sin karriär. De hade just släppt fullängdsalbumet Nattens profitörer, som fått fina recensioner, och livearrangörer så långt som från andra sidan Östersjön visade intresse för att boka dem. Men bara ett år senare gick luften ur ballongen. Under en videoinspelning kom inre slitningar i bandet upp till ytan som mer eller mindre resulterade i handgemäng. Inspelningen avbröts och inom ett par månader, i januari 1996, hade bandet splittrats.

Disharmonikerna bildades hösten 1991 av Urban Hane (sång), Kristian Petrov (elgitarr) och Ken Höög (bas) under projektnamnet Novemberdynastin. Den omedelbara föregångaren var det nyligen nedlagda bandet Syndens maskerad (med Johan Lindblom (Cirkus Miramar) på sång), även om Höög och Petrov hade spelat ihop tidigare i punkbandet Katastrof (1988–1989). Musikaliskt fanns inte så tydliga länkar mellan Disharmonikerna och punken men däremot i attityden. Texterna, en sorts poetisk civilisationskritik på svenska, avvek kraftigt från strömlinjefåran och bandets image med smink och svarta kläder gjorde Disharmonikerna delvis kontroversiella i somliga kretsar. Med tydliga 80-talsinfluenser gick man sin egen väg i snårskogen av det tidiga 90-talets påbjudna förkärlek för grunge-, britpop-, triphop-, Eurodance- och singer/songwriter-musik.

Disharmonikerna spåddes en lysande framtid av flera musikkritiker men fick aldrig något kommersiellt genombrott och förblev i stort sett okända nationellt, även om låten ”Gloria och svart kostym” rönte viss framgång inom spridda kretsar med fäbless för undergroundmusik. Under sin ganska korta karriär gjorde Disharmonikerna ett 40-tal spelningar, uteslutande i Västsverige (i t.ex. Trollhättan, Vänersborg och Göteborg), även om bandet efter hand fick in alltfler anbud om spelningar på andra håll, men som definitivt rann ut i sanden i samband med att bandet splittrades. Disharmonikerna medverkade följaktligen mest i lokala medier, med några få undantag så som en intervju i radio P4 där även låten ”Ryska cigaretter” spelades. Samma låt hade 1992 uppnått en viss kultstatus i Trollhättan då den under tre månader var listetta i lokalradion.

Disharmonikerna var under större delen av karriären en trio bestående av de tre originalmedlemmarna Urban Hane, Kristian Petrov och Ken Höög, men under perioder hade bandet en fjärde medlem i form av Malin Lindh (körsång), Marc Durhoff (synth) och Lars ”Issu” Olsson (synth). Bandet medverkade på en samlings-CD och en samlings-LP innan man gav ut åttalåtarskassetten Nattens profitörer 1994.

År 2016 fick bandmedlemmarna en förfrågan om att medverka i en musikdokumentär. Under arbetet med att gå igenom sin gamla katalog föddes idén om att spela in nytt material. I samband med inspelningen bestämde man att Disharmonikerna skulle återförenas, vilket resulterade i en comeback 2019 som uppmärksammats i flera tidningar och radiokanaler. Den första låten som släppts efter återföreningen heter ”Återkomsten”. Med denna låt vann Disharmonikerna svenska Parallell Mello 2019. I slutet av april samma år släpptes singeln "För nära solen" som gick in på Zero Music Magazines topp 30-lista, där den tillbringade sammanlagt 16 veckor.

​

Hösten 2021 gav Disharmonikerna ut sitt första fullängdsalbum på mer än 25 år, Ensamma bland människor (på vinyl hösten 2022, på skivbolaget Lingonberry Records) som tagits till skyarna av ett antal musikkritiker och med fem låtar spelade i P3 och P4. Bandet repar idag i Trollhättan och Karlstad.

Den långa historien
bottom of page